gallery/skärmavbild 2019-10-23 kl. 11.48.44

Calle Berättar...

Berättelse av klubbens grundare, Calle Broberg (Nedskriven  i slutet av 90-talet.)

Historien Om Lunnarps Bollklubb! 

En dag när Martin, vårt barnbarn, kom på besök, så blev det samtal 
omkring vårt kära LBK. Jag tog fram mitt medlemskort och han fann 
då, att klubben även hade egen hemsida: lunnarpsbk.just.nu.

Naturligtvis var jag nyfiken på vad vi kunde läsa där och han lovade 
mig, att plocka fram vad han kunde finna på datorn. Överraskad att 
finna LBK på datorn var jag inte, för LBK har alltid varit framåt.

Jag kommer naturligtvis också följa, vad som kommer på LBK:s hemsida 
i framtiden. Av texten framgick, att om det fanns något att skriva 
om, så var man välkommen med detta. Skriv gärna i Gästboken.

Jag som alltid lidit av skrivklåda, tycker att det kunde kanske vara 
av intresse, att se tillbaka till tiden när LBK startade.

Under andra världskrigets dagar blev det allt svårare att kunna 
samla lagen i de lägre serierna, då grabbarna låg i lumpen. Så även 
för Lunnarps idrottsförening. Dessutom var inte ekonomin den bästa, 
varför LIF inte deltog i något seriesystem utan var "vilande".

Under dessa år spelade vi i olika klubbar på Österlen, men våra 
förhoppningar var naturligtvis att åter kunna spela hemma i Lunnarp.

Efter ett par år var vi några, som diskuterade möjligheten att bilda 
en idrottsförening. Att fortsätta i den gamla klubbens namn var 
förenat med en del ekonomiska åtaganden, som vi ansåg oss inte klara 
av. En av förutsättningarna för att bilda en ny idrottsklubb var ett 
godkännande från Riksidrottsförbundet. Vi tillskrev förbundet, men 
fick till svar, att det fanns inte underlag att ha två föreningar på 
en sådan liten ort. Efter en livlig korrespondens och där 
Fotbollsförbundet kontaktats fick vi godkännande att bilda en ny 
förening.

Vi satte in en annons i Ystads Allehanda och en kväll träffades vi 
på dåvarande Allan Svenssons Café.

Många hade sökt sig dit och Gunnar Olsson hade vi bett att leda 
sammanträdet. Ett flertal ansåg att vi borde fortsätta i Lunnarps 
IF:s namn. Då vi påtalade de problem detta skulle medföra fick 
förslaget att bilda en ny förening "LUNNARPS BOLLKLUBB" majoritet.

Naturligtvis var det nu viktigt att vi visade en framåtanda, så att 
alla skulle se att nu kommer LBK bli respekterade för sin 
verksamhet.

Bland annat blev beslutat att medlemskort skulle införskaffas och 
medlemsavgiften fastställdes till tre kronor. Hur skulle vi få detta 
att fungera, då det varit helt ute under flera år. Detta delvis 
beroende av en revy, som LIF stått bakom, och där man mer eller 
mindre skrivit något ofta förklemande om olika personer i kommunen. 
Det var därför viktigt att vi besökte de personer, som var mest 
irriterade på den gamla idrottsföreningen. Jag minns, att vi då 
beslutade att besöka vår lärare i Lunnarp som dessutom var 
kommunalkassör. Jag åtog mig uppdraget att gå dit medan de andra 
förväntansfullt undrade hur det skulle gå. Efter att ha övertygat 
min lärare om att vi inte skulle lida för vad en annan generation 
medverkat till, blev han medlem nr 1. Detta visade sig vara ett 
taktiskt drag, då många av de personer vi besökte ställde frågan 
"har ni varit hos läraren och sålt medlemskort" och vi då svarade, 
han var den förste som köpte medlemskort. Då gick försäljningen som 
en dans.

Fotbollsplanen där den varit tidigare arrenderades av Anders 
Mårtensson i Prästgården för 50 kr per år. Nu skulle vi försöka 
komma med i seriesystemet. Detta misslyckades varför vi deltog i en 
serie som fick namnet Österlens Pokalserie och denna erövrade LBK 
med bred marginal.

Under året hade vi med snickare Gunnar Nilssons hjälp byggt 
omklädningsrum. Vi grävde en brunn och tvättade oss i några 
tvättfat, som vi hade införskaffat. 

Nu fick vi storhetsvansinne och talade om att lägga om planen och 
bygga omklädningspaviljong. 
Detta var förenat med stora kostnader, men genom lotterier och hyra 
av bl.a. Norratorps dansbana, så skrapade vi ihop ett grundkapital. 
Dessutom var vi övertygade om, att vi genom ideellt arbete skulle 
kunna nå våra mål.

Inför samgåendet med Smedstorps Kommun 1952 sökte vi ett bidrag från 
dåvarande Kverrestads Kommun som beviljade oss 5.000 kr. Samtidigt 
beslutade vi att inköpa ett markområde för att anlägga 
fotbollsplaner och påtänkt idrottspaviljong. Detta ordnades genom 
samarbete med kommunen och marken skulle betinga en kostnad på 4.000 
kr. Efter mycket strul fick vi till sist köpet att gå i lås beroende 
på att vi fick kontakta stiftsnämnden att påskynda ärendet hos 
kyrkorådet.

Bl.a. minns jag att vi tecknade oss för frivilligtimmar och om dessa 
inte fullföljdes så kostade detta den som svikit löftet. Beloppet 
var nog skäligt, men jag vågar tro att om det fanns någon som inte 
fullföljde sitt löfte så fanns det godtagbara skäl.

Visst var det motigt ibland och det tycktes som om vi tagit oss 
vatten över huvudet, men allt ordnade sig till sist. Problemet var 
framför allt byggnaden. Däremot gick det förträffligt vad gäller 
fotbollsplanerna. Efter förslag från Ultuna provningsanstalt, dit vi 
översänt jordprov, infordrades anbud på sammansättning av gräsfrö. 
Dessutom hade ett enastående arbete nedlagts på plockning av sten 
och utkörning av kal, som vi fick gratis från sockerbruket i Gärsnäs 
och som Lidholms Åkeri hämtade åt oss.

En lördag i augusti 1956 samlades ortens lantbrukare för att med 
såkorgar på magen ge sig i kast med sådden. De betygade att detta 
skulle bli en förnäm matta och detta har kommande generationer också 
kunnat bekräftat. Jag minns att fröet kostade 3.000 kr, ett 
astronomiskt belopp men värt sitt pris. 

1957 kunde vi inviga vår anläggning. Stolta kunde vi konstatera att 
hela anläggningen var betald mycket tack vare LBK:s framgångar i 
YA-cupen 1953 och 1957. Vi var nog flera som fällde en liten 
glädjetår när Ingvar Arvidsson hissade vår klubbflagga efter att 
Arvid Andersson från Höör förrättat invigningen. Jag vågar nog 
påstå att man gick man ur huse för att få en bild av vad vi kunnat 
skapa under 10 år.

Vi har sedan fått se hur kommande generationer fullföljt arbetet 
inom LBK. Ännu ett minnesrikt år är 1987, när vår förnäma anläggning 
fick en ansiktslyftning med den nya paviljongen. Jag vill säga 
"otroligt" och vill rikta ett tack till alla er som på olika sätt 
deltog i arbetet. Dessutom ett tack till Tomelilla kommun för lämnat 
anslag.

Vi skall inte glömma att vid frivilliga brandkårens upplösning fick 
också Bollklubben ett bra förvaringsutrymme i Brandstationen. När 
man dessutom fick överta gamla föreningsparken och där bygga en 
trivsam byggnad, så måste jag tillstå att visst är LUNNARPS 
BOLLKLUBB något att vara stolt över.

Jag har vid olika tillfällen framhållit vår fina anläggning för 
arbetskollegor och andra bekanta. En dag kom jag till en bekant som 
besökt Österlen tillsammans med en före detta Smedstorpsbo. 
"LUNNARP" det är deras idrottsklubb Calle skryter med. Man beslutade 
att köra dit och solen stekte så man bestämde att dricka kaffe på 
idrottsplatsens altan. Då kom en LBK:are och de tillstod att det var 
Calle som alltid skröt om idrottsplatsen som föranlett besöket. Vid 
ett sammanträffande med vederbörande sa han "vi förstår att du är 
stolt över er anläggning" och av denna anledning besöker jag alltid 
idrottsplatsen /Lunnevi/ när jag hälsar på i Lunnarp.

Ett varmt tack till er alla som under årens lopp fullföljt de 
ambitioner som vi en gång ställde. Vi kan verkligen vara stolta 
över vårt LUNNARPS BOLLKLUBB.

Calle
Medlem nr 6 - för alltid