Calle Berättar
En dag när Martin, vårt barnbarn, kom på besök, så blev det samtal omkring vårt kära LBK. Jag tog fram mitt medlemskort och han fann då att klubben även hade egen hemsida: lunnarpsbk.se.
Naturligtvis var jag nyfiken på vad vi kunde läsa där och han lovade mig, att plocka fram vad han kunde finna på datorn. Överraskad att finna LBK på datorn var jag inte, för LBK har alltid varit framåt.
Jag kommer naturligtvis också följa, vad som kommer på LBK:s hemsida
i framtiden. Av texten framgick att om det fanns något att skriva
om, så var man välkommen med detta. Skriv gärna i Gästboken.
Jag som alltid lidit av skrivklåda, tycker att det kunde kanske vara
av intresse, att se tillbaka till tiden när LBK startade.
Under andra världskrigets dagar blev det allt svårare att kunna samla lagen i de lägre serierna, då grabbarna låg i lumpen. Så även för Lunnarps idrottsförening. Dessutom var inte ekonomin den bästa, varför LIF inte deltog i något seriesystem utan var "vilande".
Under dessa år spelade vi i olika klubbar på Österlen, men våra förhoppningar var naturligtvis att åter kunna spela hemma i Lunnarp.
Efter ett par år var vi några, som diskuterade möjligheten att bilda en idrottsförening. Att fortsätta i den gamla klubbens namn var förenat med en del ekonomiska åtaganden, som vi ansåg oss inte klara av. En av förutsättningarna för att bilda en ny idrottsklubb var ett godkännande från Riksidrottsförbundet.
Vi tillskrev förbundet, men fick till svar, att det fanns inte underlag att ha två föreningar på en sådan liten ort. Efter en livlig korrespondens och där Fotbollsförbundet kontaktats fick vi godkännande att bilda en ny förening.
Vi satte in en annons i Ystads Allehanda och en kväll träffades vi på dåvarande Allan Svenssons Café. Många hade sökt sig dit och Gunnar Olsson hade vi bett att leda sammanträdet. Ett flertal ansåg att vi borde fortsätta i Lunnarps IF:s namn. Då vi påtalade de problem detta skulle medföra fick förslaget att bilda en ny förening "LUNNARPS BOLLKLUBB" majoritet.
Naturligtvis var det nu viktigt att vi visade en framåtanda, så att alla skulle se att nu kommer LBK bli respekterade för sin verksamhet.
Bland annat blev beslutat att medlemskort skulle införskaffas och medlemsavgiften fastställdes till tre kronor. Hur skulle vi få detta att fungera, då det varit helt ute under flera år. Detta delvis beroende av en revy, som LIF stått bakom, och där man mer eller mindre skrivit något ofta förklemande om olika personer i kommunen.
Det var därför viktigt att vi besökte de personer, som var mest irriterade på den gamla idrottsföreningen. Jag minns, att vi då beslutade att besöka vår lärare i Lunnarp som dessutom var kommunalkassör. Jag åtog mig uppdraget att gå dit medan de andra förväntansfullt undrade hur det skulle gå. Efter att ha övertygat min lärare om att vi inte skulle lida för vad en annan generation medverkat till, blev han medlem nr 1. Detta visade sig vara ett taktiskt drag, då många av de personer vi besökte ställde frågan "har ni varit hos läraren och sålt medlemskort" och vi då svarade, han var den förste som köpte medlemskort. Då gick försäljningen som en dans.
Fotbollsplanen där den varit tidigare arrenderades av Anders Mårtensson i Prästgården för 50 kr per år. Nu skulle vi försöka komma med i seriesystemet. Detta misslyckades varför vi deltog i en
serie som fick namnet Österlens Pokalserie och denna erövrade LBK med bred marginal.
Under året hade vi med snickare Gunnar Nilssons hjälp byggt omklädningsrum. Vi grävde en brunn och tvättade oss i några tvättfat, som vi hade införskaffat.
Nu fick vi storhetsvansinne och talade om att lägga om planen och bygga omklädningspaviljong.
Detta var förenat med stora kostnader, men genom lotterier och hyra av bl.a. Norratorps
dansbana, så skrapade vi ihop ett grundkapital. Dessutom var vi övertygade om, att vi genom ideellt arbete skulle kunna nå våra mål.
Inför samgåendet med Smedstorps Kommun 1952 sökte vi ett bidrag från dåvarande Kverrestads Kommun som beviljade oss 5.000 kr. Samtidigt beslutade vi att inköpa ett markområde för att anlägga fotbollsplaner och påtänkt idrottspaviljong. Detta ordnades genom samarbete med kommunen och marken skulle betinga en kostnad på 4.000 kr. Efter mycket strul fick vi till sist köpet att gå i lås beroende på att vi fick kontakta stiftsnämnden att påskynda ärendet hos
kyrkorådet.
Bl.a. minns jag att vi tecknade oss för frivilligtimmar och om dessa inte fullföljdes så kostade detta den som svikit löftet. Beloppet var nog skäligt, men jag vågar tro att om det fanns någon som inte
fullföljde sitt löfte så fanns det godtagbara skäl.
Visst var det motigt ibland och det tycktes som om vi tagit oss vatten över huvudet, men allt ordnade sig till sist. Problemet var framför allt byggnaden. Däremot gick det förträffligt vad gäller
fotbollsplanerna. Efter förslag från Ultuna provningsanstalt, dit vi översänt jordprov, infordrades anbud på sammansättning av gräsfrö. Dessutom hade ett enastående arbete nedlagts på plockning av sten och utkörning av kalk, som vi fick gratis från sockerbruket i Gärsnäs och som Lidholms Åkeri hämtade åt oss.
En lördag i augusti 1956 samlades ortens lantbrukare för att med såkorgar på magen ge sig i kast med sådden. De betygade att detta skulle bli en förnäm matta och detta har kommande generationer också kunnat bekräftat. Jag minns att fröet kostade 3.000 kr, ett
astronomiskt belopp men värt sitt pris.
1957 kunde vi inviga vår anläggning. Stolta kunde vi konstatera att hela anläggningen var betald mycket tack vare LBK:s framgångar i YA-cupen 1953 och 1957. Vi var nog flera som fällde en liten
glädjetår när Ingvar Arvidsson hissade vår klubbflagga efter att Arvid Andersson från Höör förrättat invigningen. Jag vågar nog påstå att man gick man ur huse för att få en bild av vad vi kunnat skapa under 10 år.
Vi har sedan fått se hur kommande generationer fullföljt arbetet inom LBK. Ännu ett minnesrikt år är 1987, när vår förnäma anläggning fick en ansiktslyftning med den nya paviljongen. Jag vill säga "otroligt" och vill rikta ett tack till alla er som på olika sätt deltog i arbetet. Dessutom ett tack till Tomelilla kommun för lämnat anslag.
Vi skall inte glömma att vid frivilliga brandkårens upplösning fick också Bollklubben ett bra förvaringsutrymme i Brandstationen. När man dessutom fick överta gamla föreningsparken och där bygga en trivsam byggnad, så måste jag tillstå att visst är LUNNARPS BOLLKLUBB något att vara stolt över.
Jag har vid olika tillfällen framhållit vår fina anläggning för arbetskollegor och andra bekanta. En dag kom jag till en bekant som besökt Österlen tillsammans med en före detta Smedstorpsbo.
"LUNNARP" det är deras idrottsklubb Calle skryter med. Man beslutade att köra dit och solen stekte så man bestämde att dricka kaffe på idrottsplatsens altan. Då kom en LBK:are och de tillstod att det var Calle som alltid skröt om idrottsplatsen som föranlett besöket. Vid ett sammanträffande med vederbörande sa han "vi förstår att du är stolt över er anläggning" och av denna anledning besöker jag alltid idrottsplatsen /Lunnevi/ när jag hälsar på i Lunnarp.
Ett varmt tack till er alla som under årens lopp fullföljt de ambitioner som vi en gång ställde. Vi kan verkligen vara stolta över vårt LUNNARPS BOLLKLUBB.
Calle
Medlem nr 6 - för alltid
